Olen ensinnäkin tytär, koska tyttärenä olen ollut pisimpään, koko ikäni. Olen tytär, joka maksaa velat takaisin. Kuten eräässä kertomuksessa: Yksi mies osti aina leipomosta viisi leipää. Leipuri kysyi, miksi viisi, eikä neljä tai kuusi. Mies vastasi: ”Kaksi minä annan lainaksi, kahdella minä maksan velkaa ja yhden me syömme vaimonsa kanssa.” Leipuri ei ymmärtänyt ja mies selitti: ”Meidän lapsemme syövät kaksi leipää, vanhempani syövät toiset kaksi ja yksi jää minulle ja vaimolleni.” Minä maksan nyt velkaa äidilleni, joka ollut aina hyvä äiti ja myöhemmin hyvä mummokin.

Toiseksi olen äiti. Minulla oli vain yksi poika, nyt minulla on vielä tytärkin. Ja minä yritän olla hyvä äiti ja anoppi, että lapset eivät tunne eroa. Rakastan ja yritän huolehtia molemmista.

Kolmanneksi olen lääkäri. Olen tehnyt jo seitsemän vuoden ajan oman alan töitä. Olen väsynyt, mutta tyytyväinen. Olen myös ystävä. Olen asunut Suomessa kohta 17 vuotta. Minulla on ihania ystäviä: vanhoja ystäviä Venäjältä ja uudempia Suomesta. Toivon, ettei kukaan tipu kyydistä matkan varrella. Kaikille riittää tilaa. Kollegojen ja ystävän seurassa en muista, että periaatteessa olen “ulkomaalainen”.

Maahanmuuttaja – onpas se outo sana. Meillä on vain yksi Maa. Me olemme kaikki vieraita tässä maailmassa. Tulemme ja lähdemme. Pitää vain yrittää elää niin, että ei tarvitse hävetä omaa elämäänsä ja tekojaan. Aina on muistettava, että elämä on kovin lyhyt. Ei kannata pilata omaa tai muiden elämää. Pitää muistaa olla ystävällinen ja hyvä kaikille, koska kaikilla on oikeus saada paikka auringon alla. Maahanmuuttajana on ollut vaikeaa silloin, kun en päässyt harjoittelemaan lääkärinä tai suorittamaan tenttiä siksi, että olen ulkomaalainen. Minulla ei myöskään ole ollut ketään, esim. suomalaista miestä, joka puhuisi minun puolestani. Se on ollut kiusallista tai surullista.

Muistan olevani maahanmuuttaja, jos joku alkaa nauraa, kun sanon jotakin väärin. Venäjällä ihmiset yrittivät ymmärtää ulkomaalaisia. Täällä on toisin päin. Muuten minulla on nyt hyvä olo, kun kollegat ja esimiehet kunnioittavat minua. Minulla on myös ihana pieni pojantytär, joka tuottaa iloa, vaikka äitini on sairaana ja se surettaa.

Identity Search -projektin päättymisen jälkeen äitini nukkui pois.


Kuvauspaikka:
Oma koti Jyväskylässä

Onnea on se, kun aamulla menee mielellään töihin ja töiden jälkeen mielellään kotiin. Koti on aina ollut minulle tärkeä paikka.

---

First of all I’m a daughter because that’s something I’ve been for the longest − all my life. I’m a daughter who pays back what she owes. Just like in the story: A man always bought five loaves of bread from the bakery. The baker asked, why five, not four or six? The man answered:”I lend two, use two to pay my debt and one is for me and my wife to eat.” The baker didn’t understand, so the man explained:”Our children eat two of the loaves, my parents eat another two and one is for me and my wife.” Now I’m paying my debt to my mum, who’s always been a good mum and later on a good grandma too.

Secondly, I’m a mother. I only used to have a son but now I also have a daughter. And I’m trying to be a good mother and mother-in-law so that the children won’t feel the difference. I love and try to look after both of them.

Thirdly, I’m a doctor. I’ve been working in my own field for seven years now. I’m tired but happy.

I’m also a friend. I’ve lived in Finland for almost 17 years. I’ve got wonderful friends: old friends from Russia and newer friends from Finland. I hope none of them will drop out along the way. There’s room for everyone. When I’m with colleagues and friends I forget that I’m actually a “foreigner”.

‘Immigrant’ – isn’t that a weird term? We only have one Earth. We’re all visitors in this world. We arrive and we leave. You just have to try and live your life in a way that you don’t need to be ashamed of your life and actions. You must always remember that life is very short. You shouldn’t ruin your own life or others’ lives. You must remember to be friendly and kind to everyone, because everyone’s entitled to a place underneath the Sun.

It’s been hard for me as an immigrant when I haven’t been able to do an internship or an exam because I’m a foreigner. Also, I’ve never had anyone, such as a Finnish man, who’d speak for me. It’s been awkward or sad.

I remember being an immigrant if someone laughs when I say something wrong. In Russia people tried to understand foreigners. Here it’s the other way around. Otherwise I feel good now, with my colleagues and superiors respecting me. I also have a lovely little granddaughter who gives me joy although my mum’s ill and it makes me sad.

After the Identity Search -project was finished, my mother passed away.


Photo location
My own home in Jyväskylä

Happiness is when you enjoy going to work in the morning and enjoy going home after work. Home has always been an important place for me.

---

För det första är jag dotter, dotter har jag nämligen varit allra längst, hela mitt liv. Jag är en dotter som betalar tillbaka skulderna. Såsom i berättelsen: en man köpte alltid fem bröd i bageriet. Bagaren frågade varför fem, och inte fyra eller sex. Mannen svarade: ”Två lånar jag, med två betalar jag min skuld och ett äter min hustru och jag.” Bagaren förstod inte och mannen förklarade: ”Våra barn äter två bröd, mina föräldrar äter två bröd och ett blir kvar åt mig och min hustru.” Jag betalar nu tillbaka skulden till min mor som alltid varit en god mor och senare också en god mormor.

För det andra är jag mor. Jag hade bara en son, nu har jag också en dotter. Och jag försöker vara en god mor och svärmor, så att barnen inte känner någon skillnad. Jag älskar båda och försöker ta hand om båda.

För det tredje är jag läkare. Jag har redan under sju års tid arbetat inom min egen bransch. Jag är trött men nöjd.

Jag är också vän. Jag har bott i Finland nästan 17 år. Jag har underbara vänner: gamla vänner från Ryssland och nyare från Finland. Jag hoppas att ingen faller av under färden. Det finns plats för alla. I kollegers och vänners sällskap minns jag inte att jag i princip är “utlänning”.

Invandrare – visst är det ett underligt ord. Vi har bara en Jord. Vi är alla främlingar i denna värld. Vi kommer och far bort. Man måste bara försöka leva så att man inte behöver skämmas för sitt eget liv och sina gärningar. Man måste alltid komma ihåg att livet är mycket kort. Det lönar sig inte att förstöra sitt eget eller andras liv. Man måste komma ihåg att vara vänlig och god mot alla eftersom alla har rätt att få en plats under solen.

Som invandrare var det svårt när jag inte kunde praktisera som läkare eller avlägga en tentamen för att jag är utlänning. Jag hade inte heller någon, t.ex. en finsk man, som skulle ha varit på min sida. Det har varit pinsamt eller sorgligt.

Jag kommer ihåg att jag är invandrare om någon börjar skratta när jag säger något tokigt. I Ryssland försöker folk förstå utlänningar. Här är det tvärtom. Annars har jag det bra eftersom kollegerna och cheferna respekterar mig. Jag har också en ljuvlig liten sondotter som gör mig glad, trots att min mor är sjuk vilket gör mig ledsen.

Efter att Identity Search -projektet slutförts somnade min mor in.


Fotograferingsplats
Mitt hem i Jyväskylä

Lyckan är att det är trevligt att gå till jobbet på morgonen och trevligt att återvända hem efter jobbet. Hemmet har alltid varit en viktig plats för mig.