Olen yksilö, enkä koe olevani minkään helposti luokiteltavan ryhmän jäsen. Näen itseni perheellisenä miehenä ja katson uskonnon muodostavan tärkeän osan identiteettiäni, mutta tämä ei mielestäni luokittele minua kovinkaan hyvin. Olen optimisti. Nautin elämästäni ja uskon että asiat kääntyvät parhain päin – ne asiat ainakin, joilla todella on väliä.

Ainutlaatuinen kasvatukseni, kibbutzilla kasvaminen, voisi toimia hienona selityksenä oudoille, tai ainakin epätavallisille mielipiteilleni. Valitettavasti tuo elämäntapa ei sano juuri mitään useimmille ihmisille. Tämä osa elämäntarinaani on minulle tärkeä, mutta se harvoin auttaa ketään oppimaan tuntemaan minua.

Olen maahanmuuttaja ja uskon että tämä osa identiteettiäni on pysyvä. Israelissa maahanmuuttajia kutsutaan ”tulokkaiksi”, mutta titteli on pysyvä eikä sitä poisteta, jäitpä miten pitkäksi aikaa tahansa.

Maahanmuuttajat tunnistetaan helposti ääntämistapansa perusteella, mutta en usko että voisin koskaan puhua sujuvaa ja korostuksetonta suomea. Lisäksi, ennen kuin sanon sanaakaan, on ulkonäköni perusteella ilmeistä, etten ole kotoisin täältäpäin.

Useimmiten en juurikaan mieti identiteettiäni, mutta kun luen sellaisten ihmisten kirjoja, jotka ovat kamppailleet oman identiteettinsä kanssa, voi oma identiteetti nousta mieleeni. Samoin voi käydä lukiessani maahanmuutosta Helsingin Sanomista.

Identiteettini oli vähemmistöidentiteetti myös kotimaassani. Siellä se ei tosin tullut näkyviin, jos päätin olla tuomatta sitä esille. Siellä olin vähemmistöä uskontoni perusteella, täällä syntyperäni perusteella. Koska uskontoni on minulle tärkeä, minun pitäisi varmaan identiteettini puolesta tuntea oloni mukavammaksi täällä.

Ihmiselle tarjotaan aina erilaisia identiteettejä, mutta tämä on vielä silmiinpistävämpää maahanmuuttajien kohdalla. Ihmiset olettavat, että en puhu suomea. Se sopii minulle, kunhan he puhuvat englantia. Ihmiset, jotka kuulevat minun olevan israelilainen, olettavat, että olen juutalainen. Hullumminkin voisi olla.

Suomalaiset ovat useita kertoja kommentoineet negatiivisesti muita maahanmuuttajaryhmiä läsnä ollessani tai jopa minulle puhuessaan. Luulen että he pitävät minua enemmän ”yhtenä heistä” kuin ulkomaalaisena, mikä on imartelevaa.

Maahanmuutto rakentaa sekä esteitä että uusia mahdollisuuksia. Näyttää siltä, että jotkut ovet suljetaan ulkomaalaisten edessä, mutta toisissa paikoissa heille annettaan anteeksi sellaisia virheitä, joita paikallisilta ei koskaan hyväksyttäisi. Olen saanut vaikutelman, että työn etsiminen on paikallisille usein helpompaa, mutta maahanmuuttajuus auttaa monissa sosiaalisissa tilanteissa. Maahanmuuttajien sallitaan usein aloittaa keskustelu tuntemattoman kanssa, ilman että heidän tarvitsee todistaa etteivät he ole juopuneita. Silti ihmiset ovat joskus kauhuissaan jo pelkästään siksi, että puhun heille.

Uskon identiteettini muuttuneen vuosien mittaan, mutta en osaa arvioida, millainen se olisi toisissa olosuhteissa. Kutsun tätä mielelläni kasvamiseksi.


Kuvauspaikka
Koti / keittiö & sammakko, Kirkkonummi

Olen koti-ihminen, ja ruoka on lähellä sydäntäni (yritän aina pitää vähän ruokaa juuri sydämeni alla). Sammakossa ei ole mitään järkeä, mutta eihän siinä tarvitse ollakaan.

---

I’m an individual and would not consider myself as part of a group that can be categorised simply. I see myself as a family man and consider my religion a major part of my identity, but I don’t think this can categorise me very well. I’m an optimist. I enjoy my life and I believe things will turn out well − at least the things that really matter.

A unique upbringing, namely growing up in a kibbutz, could provide an explanation for bizarre or unusual opinions. Unfortunately, that way of life doesn’t say much to most people. This part of my biography is important for me, but it seldom helps anyone to learn about me.

I’m an immigrant and I believe this part of my identity is here to stay. In Israel immigrants are called ‘newcomers’, but this title is permanent and won’t be removed no matter how long you stay.

Immigrants are easily recognised by their accent, but I don’t think I could speak fluent and ‘accent-free’ Finnish. In addition to that, before I say a single word it’s obvious by the way I look that I’m not a native in this part of the world.

Usually I’m not concerned about my identity, but reading books by people who have struggled with their identity might make me think about my own identity and so might reading an article about immigration in Helsingin Sanomat.

My identity was that of a minority in my homeland too, though there it couldn’t be seen if I chose not to bring it up. There I was part of the minority on the basis of my faith, and here in Finland on the basis of my origin. Since my faith is important to me, I guess I should be more comfortable here when considering my identity.

People are always offered other identities, it’s only more obvious when you’re an immigrant. People assume I don’t speak Finnish. This is comfortable as long as they speak English. People who hear I’m an Israeli assume I’m Jewish. It could be worse.

Several times Finns have made negative comments regarding other immigrant groups in my presence or even when talking to me. I guess they consider me more as one of them than a foreigner, which is flattering.

Immigration both builds obstacles and creates new possibilities. It seems like some doors are closed to foreigners, but in other places they are forgiven for errors that natives would never be excused of. I have the impression that looking for a job is often easier for locals, but being an immigrant helps out in many social events. Foreigners are usually allowed to initiate a conversation with a stranger without the need to prove they are not intoxicated. Yet sometimes people seem to be terrified by the mere fact of being addressed by me.

I guess my identity has changed over the years, but I cannot say what it would be under other circumstances. I like referring to it as ‘growing up’.


Photo location
Home / kitchen & the frog, Kirkkonummi

I’m a home-loving man and food is close to my heart (at all times I try to have some food right below my heart). The frog makes no sense, but it doesn’t have to, either.

---

Jag är en individ och skulle inte se mig själv som en del av någon lättkategoriserbar grupp. Jag ser mig som en familjefar och jag anser att min religion är en stor del av min identitet, men jag tycker inte att det kan kategorisera mig särskilt väl. Jag är optimist. Jag trivs med mitt liv och jag tror att allt kommer att bli bra – åtminstone de saker som verkligen betyder något.

Min unika uppfostran, jag växte nämligen upp på en kibbutz, kunde vara en förklaring till bisarra eller ovanliga åsikter. Tyvärr vet de flesta människor inte mycket om det levnadssättet. Den delen av min bakgrund är viktig för mig, men hjälper sällan någon att lära känna mig.

Jag är invandrare och jag tror att den delen av min identitet är här för att stanna. I Israel kallas invandrare för ”nykomlingar”, men den titeln är permanent och tas inte bort oavsett hur länge man stannar.

Invandrare känns lätt igen på deras brytning, men jag tror inte att jag skulle kunna tala flytande och ”brytningsfri” finska. Innan jag säger ett enda ord är det dessutom tydligt från mitt utseende att jag inte är infödd i den här delen av världen.

Vanligtvis funderar jag inte på min identitet, men att läsa böcker av människor som har kämpat för sin identitet kan göra mig medveten om min egen, och det kan också läsandet av en artikel om invandring i Helsingin Sanomat göra.

Min identitet var en minoritetsidentitet även i mitt hemland, men där syntes den inte om jag inte valde att lyfta fram den. Där var jag en del av en minoritet utifrån min tro och här i Finland utifrån mitt ursprung. Eftersom min tro är viktig för mig antar jag att jag borde vara mer bekväm här när det gäller min identitet.

Man blir alltid erbjuden andra identiteter, det är bara mer uppenbart när du är invandrare. Människor antar att jag inte talar finska. Det passar mig så länge de pratar engelska. Människor som hör att jag är israel antar att jag är judisk. Det kunde vara värre.

Flera gånger har finländare fällt negativa kommentarer när det gäller andra invandrargrupper i min närvaro eller till och med i samtal med mig. Jag antar att de ser mig mer som en av dem än som en utlänning, vilket är smickrande.

Invandring både bygger hinder och skapar nya möjligheter. Det verkar som om några dörrar är stängda för utlänningar, men i andra sammanhang förlåter man dem för fel som infödda aldrig skulle ursäktas för. Jag har intrycket att det ofta är lättare för de infödda att söka jobb, men att vara invandrare underlättar i många sociala sammanhang. Utlänningar tillåts ofta påbörja ett samtal med en främling utan att behöva bevisa att de inte är berusade. Ändå verkar människor ibland livrädda bara av faktumet att jag tilltalar dem.

Jag antar att min identitet har förändrats under åren men jag kan inte säga vad den skulle vara under andra omständigheter. Jag kallar det gärna att ”växa upp”.


Fotograferingsplats
Hemma / i köket & grodan, Kyrkslätt

Jag trivs hemma och mat ligger nära mitt hjärta (jag försöker alltid ha lite varm mat precis under mitt hjärta). Grodan har ingen särskild betydelse, men det behöver den inte heller ha.