En tiedä kuka olen. Olen Homo sapiens, ihminen. Ensisijaisesti olen perheenisä. Haluan olla niin hyvä isä lapsilleni kuin voin. Perheellisyys on muuttanut minua, koska vastuuta on enemmän.

Tulin Suomeen Pietarista, mutta kouluni olen käynyt pienessä virolaisessa kaupungissa. Suomessa olen asunut melkein 17 vuotta. Venäjällä minua pidettiin suomalaisena sukunimeni perusteella. Suomessa taas olen venäläinen, sillä en puhu täydellistä suomea.

En ole täysin sama ihminen kuin olisin, jos olisin syntynyt täällä tai asunut täällä vielä kauemmin. Aiemmin mietin identiteettiäni enemmän, enää en juurikaan. Miksi rasittaisin aivojani sen takia? Vastaus jää kuitenkin osittain mysteeriksi.

Kun muutin Suomeen, ainoa iso asia mikä erotti minut suomalaisista, oli kieli. Se erottaa edelleen. Nykyään jopa pidän siitä erosta. En koe että minun pitäisi täydellisesti soluttautua tänne. Olen ihminen siinä missä muutkin.

Kun tulin Suomeen, pääsin töihin suomalaiseen elokuva-alan yritykseen, vaikken puhunut suomea. Olen kiitollinen silloisille työkavereilleni, koska opin heiltä paljon suomalaisesta elämästä ja ihmisistä. Meillä kävi hyvä tuuri: vaikka tulin hyvin erilaisesta yhteiskunnasta, olivat näkökulmamme melko samanlaiset ja yhteistyö sujui hyvin.

Neuvostoliiton ja Suomen välillä ihmisten tavat erosivat toisistaan aika paljon. Nykyään minusta tuntuu, että kaikki riippuu enemmän yksilöstä kuin kansasta – olemme kuitenkin loppujen lopuksi kaikki aika samanlaisia. Se, että minä en syö mämmiä ja te ette syö borsch-keittoa, ei tee meistä erilaisia.

Olen yrittänyt ottaa hyvät puolet molemmista kulttuureista: Suomesta esimerkiksi arjen kohteliaisuuden ja Venäjältä syvän yleissivistyksen, jota minun sukupolvelleni opetettiin jo lastentarhasta lähtien. Toisaalta kulttuureitakaan ei voi yleistää, ihmiset ovat yksilöitä.

Olen maahanmuuttaja, koska olen muuttanut tänne muualta. Olen myös helsinkiläinen, koska tämä kaupunki on juuri sopivan kodikas ja hauska mesta minulle ja läheiselleni.


Kuvauspaikka
Pohjoisranta, Helsinki

Tykkään merestä ja tilasta. Olen asunut koko elämäni Suomenlahden rannalla, eikä se päästä minua irti.

---

I don’t know who I am. I’m Homo sapiens, a human. First and foremost I’m the father of a family. I want to be as good a dad for my children as I possibly can. Having a family has changed me because I now have more responsibilities.

I came to Finland from St Petersburg but I spent my school years in a small Estonian town. I’ve lived in Finland for almost 17 years. In Russia people regarded me as a Finn because of my surname, but in Finland I’m Russian because I don’t speak perfect Finnish.

I’m not exactly the same person as I would be if I was born here or had lived here even longer. I used to think more about my identity, but these days I hardly do it at all. Why would I rack my brain because of that? In any case the answer will partly remain a mystery.

When I moved to Finland the only major thing that separated me from Finns was language. And that’s what still separates me. These days I actually quite like that difference. I don’t feel I should become perfectly infiltrated here. I’m a human just like everybody else.

When I arrived in Finland I got a job in a Finnish filmmaking company although I didn’t speak any Finnish. I’m grateful to my workmates from those days because I learned a lot about Finnish life and people from them. We were really lucky: although I came from a very different society, our perspectives were fairly similar and our cooperation was smooth.

The gap between the Soviet Union and Finland in terms of people’s habits was quite big. Today I feel it’s all a lot more to do with the individual than the nation − after all, we are all ultimately quite similar. The fact that I don’t eat ‘mämmi’ and you don’t eat borsch soup doesn’t make us different.

I have tried to pick the best in both cultures, such as the Finnish everyday politeness and the deep Russian general knowledge that my generation was taught ever since the kindergarten. On the other hand, you cannot make generalisations about cultures either: people are individuals.

I’m an immigrant because I have moved here from somewhere else. I’m also a Helsinkian because this city is perfectly cosy and cool for me and my loved ones.

Photo location
Pohjoisranta, Helsinki

I like the sea and space. I have always lived by the Gulf of Finland and it doesn’t let me go.

---

Jag vet inte vem jag är. Jag är Homo Sapiens, en människa. Framför allt familjefar. Jag vill vara en så bra far för mina barn som jag bara kan. Familjen har förändrat mig eftersom det innebär ett större ansvar.

Jag kom till Finland från S:t Petersburg, men gick i skola i en liten stad i Estland. I Finland har jag bott nästan 17 år. I Ryssland trodde man att jag var från Finland på grund av mitt efternamn. I Finland är jag däremot ryss eftersom jag inte talar finska fullständigt.

Jag skulle inte vara helt samma människa om jag hade bott här från födseln eller om jag hade bott här en längre tid än nu. Tidigare funderade jag mer på min identitet, men nuförtiden knappast alls. Varför skulle jag anstränga min hjärna med sådant? Svaret förblir ändå delvis ett mysterium.

När jag flyttade till Finland var den enda stora saken som skiljde mig från finländarna språket. Detta gäller fortfarande. Nuförtiden gillar jag till och med denna skillnad. Jag upplever inte att jag måste infiltrera mig fullständigt här. Jag är en människa precis som alla andra.

När jag kom till Finland fick jag ett jobb på ett finskt företag inom filmbranschen, trots att jag inte talade finska. Jag är tacksam mot mina dåvarande arbetskamrater eftersom de lärde mig mycket om livet och människorna i Finland. Vi hade tur: trots att jag kom från ett mycket annorlunda samhälle, var våra synsätt rätt lika och samarbetet fungerade väl.

Människorna skiljde sig ganska mycket från varandra i Sovjetunionen och Finland. Nuförtiden anser jag att allting beror mer på individen än på folket – alla är vi sist och slutligen ändå rätt lika. Att jag inte äter memma och ni inte äter borsjtjsoppa, gör oss inte annorlunda.

Jag har försökt anamma de goda sidorna från båda kulturerna: från Finland till exempel artigheten i vardagen och från Ryssland den djupa allmänbildningen som min generation fick ända från barnträdgården. Å andra sidan kan man inte heller generalisera kulturer: människorna är individer.

Jag är invandrare eftersom jag flyttat hit från ett annat land. Jag är också helsingforsbo eftersom denna stad är lämpligt hemtrevlig och kul för mig och dem som står mig nära.

Fotograferingsplats
Norra kajen, Helsingfors

Jag gillar havet och utrymmet. Jag har i hela mitt liv bott vid Finska viken, och den släpper inte taget om mig.