Olen syntynyt Ruotsissa, ja muutin kolmevuotiaana Suomeen. Äitini on suomalainen ja isäni marokkolainen. En ole koskaan ajatellut, että kuuluisin kokonaan johonkin tiettyyn ryhmään. En koe olevani suomalainen, ruotsalainen tai marokkolainen, vaan jotain siltä väliltä tai sekoitus. Pidän siitä että juureni ovat eri maissa. On kivaa olla vähän erilainen.

En pidä itseäni maahanmuuttajana. Kun ihmiset puhuvat maahanmuuttajista, en koe, että he puhuvat minusta. Minulle maahanmuuttajia ovat sellaiset ihmiset, jotka ovat muuttaneet tänne vanhempina ja joilla ei ole juuria täällä.

Olen helsinkiläinen, mutta kun olen mökillämme Sukevalla, koen kuuluvani myös sinne. Sukeva on minulle tärkeä paikka, koska ukkini asuu siellä. Minulla on siellä kavereita, joiden kanssa vietämme paljon aikaa yhdessä. Kesäisin tykkäämme hyppiä trampoliinilla ja joskus käymme Iisalmessa. Olen sukevalainen ja helsinkiläinen. Voisin asua maalla tai kaupungissa.

Käyn Ruotsissa muutaman kerran vuodessa. Siellä käydessäni olen ylpeä ruotsalaisuudestani. Ruotsissa on enemmän käytöstapoja. Siellä esimerkiksi autoilijat kunnioittavat enemmän jalankulkijoita. Suomessa autoilijat eivät odota että jalankulkijat ylittävät tien, vaan kaahaavat ohi. Jääkiekossa kannatan yleensä Ruotsia, koska ne ovat parempia.

Olen käynyt Marokossa kolme kertaa. Viimeksi kävin siellä kuusivuotiaana. Siellä oli kivaa leikkiä serkkujen kanssa. Serkkumme leikkivät aaseja, ja heillä oli kärryt johon menin serkkuni kanssa kyytiin. Leikin jälkeen valjastimme oikeat aasit vetämään kärryjä, ja menimme hurjaa vauhtia niiden kyydissä.

Sukulaisemme olivat innoissaan kun menimme käymään siellä, koska he eivät käy Suomessa. Olemme heihin välillä yhteydessä Messengerin kautta. Haluaisin mennä käymään Marokossa uudelleen, ja ehkä menenkin joululomalla pariksi viikoksi.

Suomalaiset kyselevät joskus alkuperästäni, koska en näytä ihan tavalliselta suomalaiselta. Nimeni kuultuaan monet myös kysyvät, mistä se on peräisin. Ihmiset yllättyvät myös, kun kuulevat että olen muuttanut Ruotsista Suomeen. Välillä kyseleminen on ärsyttävää, mutta olen tottunut siihen. Ihmiset suhtautuvat minuun kuitenkin ihan normaalisti.

En ole elänyt marokkolaisessa kulttuurissa, joten se ei vaikuta kovin paljoa elämääni. Marokko on silti minulle tärkeä maa sukulaisteni takia. Marokkolainen ruoka on myös tosi hyvää. Isä on kertonut minulle paljon marokkolaisesta kulttuurista.

Koska isäni on muslimi, monet luulevat, että minäkin olen. Minä en kuitenkaan usko Jumalaan enkä Allahiin. Minä uskon Big Bangiin ja elämään, olen ateisti. Minua ei ole opetettu uskomaan Allahiin. Se että isäni on muslimi, ei vaikuta minuun. Vaikka äitini olisi uskovainen, minä olisin silti ateisti. Olen sitä mieltä, että kaikilla saa olla omat näkemyksensä.


Kuvauspaikka
Kotipiha Helsingissä

Kuvauspaikakseni valitsin kotipihani. Kun menen kouluun ja tulen kotiin, on ihanaa nähdä hieno piha ja että siitä pidetään huolta. Minusta on mukavaa, että sitä hoidetaan.

---

I was born in Sweden and moved to Finland when I was three. My mum is Finnish and my dad Moroccan. I have never found that I fully belong to a certain group. I don’t feel I’m Finnish, Swedish or Moroccan. Instead, I’m something in between or a mixture. I like having roots in different countries. It’s nice to be a bit different.

I don’t regard myself as an immigrant. When people talk about immigrants I don’t feel they are talking about me. For me immigrants are those who have moved here when they were older and who don’t have roots here.

I’m from Helsinki and when I’m at our summer house in Sukeva I also feel I belong there. Sukeva is an important place for me because my granddad lives there. I have friends there and I spend a lot of time with them. In the summer we like having a go on the trampoline and sometimes we go to town in Iisalmi. I come from Sukeva and Helsinki. I could live in the countryside or in the city.

I visit Sweden a few times a year. When I’m there I’m proud of being Swedish. People have more manners in Sweden. For example, car drivers have more respect for pedestrians over there. In Finland drivers won’t wait until you cross the road and just zoom past. In ice hockey I usually support Sweden because they are better.

I have been to Morocco three times. The last time was when I was six. It was nice to play with my cousins over there. My cousins would pretend they were donkeys and they had a cart in which they pulled me and my cousin. Then we harnessed real donkeys with carts and had a really wild ride on them.

Our relatives were excited about our visit because they never visit Finland. Sometimes we are in touch with them on Messenger. I’d like to visit Morocco again, and I may actually do it during the Christmas holiday for a couple of weeks.

Finns sometimes ask me about my origin because I don’t look like an ordinary Finn. When they hear my name many people also ask where it’s from. People are also surprised to hear I have moved from Sweden to Finland. Sometimes the questions are annoying, but I’m used to it. In any case people take me quite normally.

I haven’t lived in the Moroccan culture, so it doesn’t have much impact in my life. But Morocco’s still an important country for me because of my relatives. Moroccan food is also really nice. My dad has told me a lot about the Moroccan culture.

Because he is a Muslim, many people think I’m also one. But I don’t believe in God or Allah. I believe in the Big Bang and life, I’m an atheist. I haven’t been taught to believe in Allah. My dad being a Muslim has no effect on me. Even if my mum was religious I’d still be an atheist. In my opinion everyone’s entitled to have their own views.


Photo location
Our courtyard in Helsinki

I chose our own courtyard for my photo location. When I leave for school and come back home, it’s wonderful to see our lovely garden and how it’s being cared for. I love it that it’s looked after well.

---

Jag är född i Sverige och flyttade till Finland när jag var tre år gammal. Min mor är finsk och min far är marockan. Jag har aldrig tänkt att jag helt och hållet hör till någon viss grupp. Jag upplever mig inte som finsk, svensk eller marockan, utan som något däremellan eller som en blandning. Jag gillar att mina rötter finns i olika länder. Det är roligt att vara lite annorlunda.

Jag ser inte mig själv som invandrare. När människorna talar om invandrare upplever jag inte att de talar om mig. För mig är invandrarna sådana människor som har flyttat hit i vuxen ålder och som inte har rötter här.

Jag är helsingforsbo men när jag är på vår stuga i Sukeva, upplever jag att jag också hör hemma där. Sukeva är en viktig plats för mig eftersom min morfar bor där. Jag har kamrater där som jag ofta tillbringar tid med. Om somrarna gillar vi att hoppa trampolin och ibland åker vi till Idensalmi. Jag är sukevabo och helsingforsbo. Jag kunde bo på landet eller i en stad.

Några gånger om året åker jag till Sverige. När jag är där är jag stolt över min svenskhet. Svenskarna uppför sig bättre. Till exempel bilisterna har större respekt för fotgängarna. I Finland väntar bilisterna inte på att fotgängarna korsar vägen utan susar förbi. I ishockey hejar jag oftast på Sverige eftersom de är bättre.

I Marocko har jag varit tre gånger. Senast var jag där när jag var sex år gammal. Det var skojigt att leka med kusinerna. Våra kusiner lekte åsna, och de hade en kärra i vilken jag och min kusin fick åka. Efter leken spände vi för riktiga åsnor som drog kärran, och åkte fram i rasande fart.

Våra släktingar var glada när vi besökte dem eftersom de inte kommer till Finland. Vi har kontakt med dem via Messenger. Jag skulle gärna besöka Marocko på nytt, och reser kanske dit under jullovet för ett par veckor.

Finländarna frågar ibland varifrån jag kommer eftersom jag inte ser ut som en vanlig finländare. När de hör mitt namn frågar många även varifrån namnet kommer. Människor är också förvånade när de hör att jag flyttat från Sverige till Finland. Ibland känns det irriterande när folk frågar men jag har blivit van vid det. Människor förhåller sig ändå helt normalt till mig.

Jag har inte levt i den marockanska kulturen så den inverkar inte så mycket på mitt liv. Marocko är ändå ett viktigt land för mig på grund av mina släktingar. Den marockanska maten är också jättegod. Pappa har berättat mycket för mig om den marockanska kulturen.

Eftersom min pappa är muslim tror många att jag också är det. Men jag tror inte på Gud eller Allah. Jag tror på Big Bang och livet, jag är ateist. Jag har inte blivit lärd till att tro på Allah. Att min pappa är muslim inverkar inte på mig. Även om min mamma var troende skulle jag trots det vara ateist. Jag anser att alla får ha sina egna synsätt.


Fotograferingsplats
Vår gård i Helsingfors

Som fotograferingsplats valde jag gården hemma. När jag går till skolan och kommer hem är det härligt att se den fina, omskötta gården. Jag tycker det är trevligt att den tas om hand om.