Olen buddhalainen, siksi uskon, että kaikessa on Buddhan valoa. Sitä voi kehittää ja sitä kautta voi itse valaistua. Siksi on tärkeää jatkuvasti kehittää itseään. Farmasia, jota nyt opiskelen, on minulle yksi etappi matkalla kohti toista ammattia. Haluan tutkia ja vaikuttaa ihmisten elämään.

Pelkään, että joskus tyydyn vallitsevaan elämäntilanteeseen. Buddhalaisuuteen kuuluu ajatus pysymättömyydestä, siitä ettei mikään ole lopullista. Mahdollisuuksia on jatkuvasti. Pitää olla aktiivinen ja haastaa itseään. Buddhalaisten keskuudessa olen buddhalainen, eikä tämä identiteetti rajaa tai lokeroi minua mihinkään.

Muutin Suomeen Vietnamista 5-vuotiaana. En silloin ymmärtänyt, että muutamme pois, mutta muistan kun enoni souti meidät veneellä maaseudulta kaupungille varhain aamulla. Hän oli tyynen rauhallinen ja käski minun katsoa nousevaa aurinkoa. Ajattelen nyt, että hän viittasi samalla parempaan tulevaisuuteeni. En ole nähnyt enoani tuon aamun jälkeen, mutta tuntuu siltä kuin hän olisi aina lähelläni.

Ihon ja hiusteni väristä näkee, että olen aasialainen. Pidän sitä plussana. Joskus asiakaspalvelutilanteissa se on kuitenkin mälsää. Ihmiset tunkevat reviirilleni ja kyselevät, mistä olen kotoisin. Selitän sen itselleni niin, että apteekissa asioidessaan ihmiset joutuvat usein paljastamaan jotain intiimiä itsestään ja siinä tilanteessa he hämmentyvät, kun heitä vastassa on joku muu kuin perinteinen suomalainen ammattilainen.

Kansainvälisessä opiskelijajärjestö AIESEC:issa edustan Suomea ja suomalaisuutta. AIESEC on osaksi auttanut minua itseni löytämisessä. AIESEC on kuin kupla, jossa voin tuntea itseni kosmopoliitiksi.

En itse tuo aktiivisesti esiin vietnamilaisuuttani. Muut kyllä määrittelevät minua, mutta itse välillä oikein havahdun siihen, että ”ai niin, mähän olen vietnamilainen tai ulkomaalainen”. Ihailen paljon Vietnamin kauneutta ja kulttuuria. Vietnamilaisuus on elämässäni kuin taustalla oleva kaunis maalaus. Se on positiivinen asia, mutta ei jatkuvasti arjessani läsnä. Kyse ei ole siitä, että peittelisin taustaani.

Vanhempieni kanssa haluan olla vietnamilainen ja kuulua joukkoon. Juhlimme vietnamilaista uutta vuotta ja muistopäivinä kunnioitamme kuolleita isovanhempia laittamalla hyvää ruokaa esille kotialttarille. Opetamme perinteitämme myös veljeni lapsille, jotka ovat syntyneet Suomessa.

Haluan myös kuulua kansainväliseen joukkoon enkä lokeroida itseäni mihinkään kansalaisuuksiin. Tämä sopii hyvin yhteen buddhalaisen uudelleensyntymisen idean kanssa. Voin olla kotoisin mistä tahansa ja päätyä seuraavassa elämässäni taas johonkin uuteen paikkaan.

En yleensä ajattele itseäni maahanmuuttajana, mutta koen, että Suomi on antanut minulle uuden mahdollisuuden. Lähtökohtani eivät olleet hyvät. Olen siksi kiitollinen suomalaiselle yhteiskunnalle ja järjestelmälle. Elämäni Vietnamissa ei varmasti olisi ollut näin hyvä kuin se nyt on. Minulla ei ehkä olisi ollut opiskelumahdollisuuksia, enkä olisi turvassa, niin kuin nyt olen täällä. Toisaalta minulla olisi siellä enemmän sukulaisia ympärilläni.


Kuvauspaikka
Danakosha Dharmakeskus
(tiibetinbuddhalainen temppeli Helsingissä)

Paikka on minulle pyhä ja inspiroiva. Se muistuttaa minulle, että tämä ei ole tässä. Vaikka olen saavuttanut paljon, tie jatkuu edelleen ja minun pitää olla nöyrä. Saavuttaminen ei ole elämän tarkoitus, vaan se mitä on sisälläni.

---

I’m a Buddhist, so I believe the Light of the Buddha is in everything. It can be developed and you can achieve enlightenment through it. Therefore it’s important to constantly develop yourself. Pharmacy, which is what I’m studying at the moment, is a step towards another profession for me. I want to research and affect people’s lives.

My fear is that one day I will be satisfied with my current situation in life. Buddhism includes the notion of impermanence, that nothing is final. There are constant opportunities. You must be active and challenge yourself. Among Buddhists I’m a Buddhist, and this identity does not confine or categorise me as anything.

I moved to Finland from Vietnam when I was five. I didn’t understand then that we were moving away, but I remember my uncle rowing the boat and giving us a lift from the countryside to the city early in the morning. He was peaceful and calm and told me to look at the rising sun. I now think he was also referring to my better future. I haven’t seen my uncle since that morning, but it feels as if he is always near me.

The colour of my skin and hair tells I’m from Asia. I think it’s a positive thing, but sometimes in customer service situations it’s a pain. People enter my personal space and ask me where I’m from. I explain this to myself by the fact that when people visit the pharmacy they often have to reveal something intimate about themselves and in that situation it confuses them when they encounter someone other than a traditional Finnish professional.

In the international student organisation AIESEC I represent Finland and Finnishness. AIESEC has in part helped me discover myself. AIESEC is like a bubble where I can feel cosmopolitan.

I don’t actively bring up the fact that I’m Vietnamese. Others define me, but I sometimes find myself waking up to the fact that “oh yes, of course, I’m Vietnamese or foreign”. I admire the beauty and culture of Vietnam. In my life being Vietnamese is like a beautiful painting in the background. It’s a positive thing but not constantly present in my everyday life. This is not about me trying to hide my background.

When I’m with my parents I want to be Vietnamese and belong to the group. We celebrate the Vietnamese New Year and on other holidays we pay our respect to grandparents who have passed away by placing nice food on the home altar. We also teach our traditions to my brother’s children, who were born in Finland.

I also want to belong to the international community and don’t want to classify myself under any nationality. This goes well with the Buddhist idea of reincarnation. I can come from any country and end up in yet another new place in my next life.

I don’t usually think of myself as an immigrant, but I do feel Finland has given me a new opportunity. My starting points were not good. Therefore I’m grateful to the Finnish society and system. I’m sure my life in Vietnam wouldn’t have been as good as it is now. I might not have been able to study and wouldn’t be safe as I am here now. On the other hand, I would have more relatives around me.


Photo location
Danakosha Dharma Center
(Tibetan Buddhist temple in Helsinki)

This place is holy and inspiring for me. It reminds me that not everything is here. Although I have achieved a lot, the road goes on and I must be humble. Achievement is not the meaning of life. What matters is what is inside me.

---

Jag är buddhist, och tror att Buddhas ljus finns i allt. Det kan utvecklas och genom det kan man själv bli upplyst. Därför är det viktigt att hela tiden utveckla sig själv. Farmaci, som jag nu studerar, är för mig en etapp på vägen till ett annat yrke. Jag vill forska och inverka på människors liv.

Jag är rädd för att jag någon gång ska vara nöjd med den rådande livssituationen. I buddhismen ingår tanken om det obeständiga, att ingenting är slutligt. Det finns alltid möjligheter. Man måste vara aktiv och utmana sig själv. Bland buddhisterna är jag buddhist, och den här identiteten avgränsar mig inte eller sätter mig i något fack.

Jag flyttade till Finland från Vietnam när jag var 5 år gammal. Då förstod jag inte att vi flyttar bort men jag kommer ihåg när min morbror rodde oss med båt från landsbygden till staden tidigt på morgonen. Han var lugn och samlad och sade åt mig titta på den uppstigande solen. Jag tänker nu att han samtidigt hänvisade till en bättre framtid för mig. Jag har inte sett min morbror sedan den där morgonen, men det känns som om han alltid skulle vara nära mig.

På min hud- och hårfärg ser man att jag är asiat. Jag anser att det är ett plus. Ibland i kundtjänstsituationer är det i alla fall tråkigt. Människorna tränger sig in på mitt revir och frågar mig varifrån jag kommer. Jag förklarar det för mig själv så att människorna ofta är tvungna att avslöja något intimt om sig själv på apoteket och i den situationen blir de förlägna när de möter en person som inte är en vanlig finsk yrkeskvinna.

I den internationella studentorganisationen AIESEC representerar jag Finland och det finländska. AIESEC har bidragit till att jag hittat mig själv. AIESEC är som en bubbla i vilken jag kan känna mig som en kosmopolit.

Jag tar inte aktivt upp det faktum att jag är vietnames. Andra definierar mig nog men jag själv vaknar riktigt till ibland och tänker att ”just det, jag är ju vietnames eller utlänning”. Jag beundrar mycket Vietnams skönhet och kultur. Det vietnamesiska finns i mitt liv såsom en vacker målning i bakgrunden. Det är något som är positivt men inte hela tiden närvarande i min vardag. Det är inte fråga om att jag skulle dölja min bakgrund.

Tillsammans med mina föräldrar vill jag vara vietnames. Vi firar det vietnamesiska nyåret och på minnesdagarna hedrar vi minnet av far- och morföräldrarna genom att lägga fram god mat på hemaltaret. Vi lär också våra traditioner åt min brors barn som är födda i Finland.

Jag vill också vara internationell och vill inte binda mig vid några nationaliteter. Detta passar bra med den buddhistiska idén om pånyttfödelse. Jag kan komma från vilket land som helst och hamna på en ny plats i mitt följande liv.

För det mesta tänker jag inte på att jag är invandrare men jag upplever att Finland har gett mig en ny chans. Mina utgångspunkter var inte gynnsamma. Därför är jag tacksam mot det finska samhället och systemet. I Vietnam skulle mitt liv säkert inte ha varit lika bra som det nu är. Jag hade kanske inte haft studiemöjligheter, och jag skulle inte vara trygg, såsom jag är här. Å andra sidan skulle jag ha fler släktingar omkring mig där.


Fotograferingsplats
Danakosha Dharma Center
(tibetanskt buddhistiskt tempel i Helsingfors)

Platsen är för mig helig och inspirerande. Den påminner mig om att detta inte är allt. Trots att jag uppnått mycket fortsätter färden och jag måste vara ödmjuk. Meningen med livet är inte att uppnå något utan det som finns inom mig.