Olen moldovalainen nainen. Muutin ensin Moldovasta Pietariin ja sieltä Suomeen. Aloin opiskella suomea Pietarissa, koska minulla on ystäviä Turussa ja Helsingissä. Kävin Suomessa ensimmäisen kerran vuonna 1999. Ymmärsin silloin, että on vaikea tulla toimeen, jos ei osaa suomen kieltä.

Pietarissa työskennellessäni näin ilmoituksen, jossa ISS haki työntekijöitä Suomeen. Kävin haastattelussa, puhuin suomea ja sain paikan. Niin muutin Suomeen ja ammatikseni tuli toimitilahuoltaja.

Monet maahanmuuttajat opiskelevat ahkerasti Suomea, mutta silti heidän on vaikea saada töitä, koska usein vaaditaan täydellistä kielitaitoa. Suomen kielen oppiminen on hidasta, jos kotona ei puhuta suomea. Silloin kielitaitoa on myös vaikea pitää yllä. Haluaisin oppia lisää suomea. Olisi tärkeää, että suomalaiset keskustelisivat enemmän meidän kanssamme esim. työpaikalla ja vapaa aikana.

Minulla on yksi ihana työkaveri, joka on minulle vähän kuin äiti. Hän pitää minusta huolta ja on minulle tärkeä ihminen. Olen hänelle kiitollinen. Hänen seurassaan minusta ei tunnu, että olen moldovalainen, vaan ihminen. Olemme ihmisiä, emme kansallisuuksia.

Minulla on paljon venäläisiä ystäviä ja puhun sujuvasti venäjää. Se, että en vielä puhu hyvin suomea, tekee minusta maahanmuuttajan. Muuten olen tavallinen ihminen, ihan samanlainen kuin suomalaiset.

Suomalaiset eivät puhu paljon. He puhuvat vain, jos on asiaa. On olemassa sanonta, että se, joka puhuu paljon, on viisas. Täällä sanotaan, että hiljaa oleminen on viisauden merkki. Suomessa myös ulkonäköä tärkeämpää on se, mitä on korvien välissä.

Suomi on monikulttuurinen ja vapaa maa. Täällä työt tehdään kunnolla, laki toimii ja ihmiset noudattavat sitä. Se on oikein hyvä asia. Tulin Suomeen tekemään hyviä asioita.

Kun olen Suomessa bussissa, ajattelen että olen ainoa ulkomaalainen, vaikka se ei välttämättä pidä paikkaansa. Aina ei näy päällepäin, kuka on muuttanut muualta.

Aluksi pelkäsin tulla Suomeen. Pelkäsin, ettei kielitaitoni ole tarpeeksi hyvä. Sitten ymmärsin, ettei ihmisiä tarvitse pelätä, vaikkei osaisi kieltä. Ennen pelkäsin muutenkin matkustamista, nyt olen oivaltanut, että matkustaa voi vaikka sanakirjan kanssa. Siinä suhteessa olen muuttunut rohkeammaksi.


Kuvauspaikka
Lasipalatsin kohtaamispaikka, Helsinki

Lasipalatsi on minulle tärkeä paikka, koska siellä voi samalla kertaa juoda kahvia, tavata ystäviä ja käyttää internetiä.

---

I’m a Moldovan woman. I moved first from Moldova to St Petersburg and from there to Finland. I started to study Finnish in St Petersburg because I have friends in Turku and in Helsinki. I visited Finland for the first time in 1999. I realised then that it’s difficult to cope if you don’t know Finnish.

While working in St Petersburg, I saw an advert where ISS was looking for employees to go to Finland. I went to the interview, I spoke Finnish and I got the job. So I moved to Finland to work in premises maintenance.

Many immigrants study Finnish diligently, but they still find it hard to get work because language fluency is required. Learning Finnish is a slow process if it isn’t spoken at home. It’s then also difficult to keep up your language skills too. I’d like to learn more Finnish. It would be important that Finns would talk to us more, for example, in the workplace and during free time.

I have a wonderful colleague who is a bit like a mother to me. She takes care of me and is an important person for me. I am grateful to her. When I’m with her I don’t feel that I’m a Moldovan, but a human being. We are people, not nationalities.

I have a lot of Russian friends and speak fluent Russian. The fact that I don’t speak Finnish well yet makes me an immigrant. Otherwise, I’m an ordinary person just like Finns.

Finns don’t talk much. They speak only if they have something to say. There is a saying that he who speaks much is wise. Here, it is said that silence is a sign of wisdom. In Finland, what you have between your ears is more important than looks as well.

Finland is a multicultural and free country. Work is done properly here, the law works and people obey it. That is a very good thing. I came to Finland to do good things.

When I’m on a bus in Finland, I think that I’m the only foreigner, even if it isn’t necessarily the case. You can’t always tell by appearance who has moved here from elsewhere.

At first I was afraid to come to Finland. I was afraid that my language skills weren’t good enough. Then I understood that you don’t need to be frightened of people, even if you don’t know the language. Before, I was scared of travelling anyway; now I have realised you can travel, for instance, with a dictionary. In that respect I have become braver.


Photo location
Lasipalatsi meeting point, Helsinki

Lasipalatsi is an important place for me because there you can simultaneously drink coffee, meet friends and use the internet.

---

Jag är en kvinna från Moldavien. Jag flyttade först från Moldavien till S:t Petersburg och därifrån till Finland. Jag började studera finska i S:t Petersburg eftersom jag hade vänner i Åbo och i Helsingfors. År 1999 besökte jag Finland första gången. Då förstod jag att det är svårt att klara sig om man inte kan finska.

När jag arbetade i S:t Petersburg såg jag en annons där ISS sökte personal till Finland. Jag gick på intervju, talade finska och blev anställd. Så jag flyttade till Finland och blev lokalvårdare.

Många invandrare studerar finska flitigt, men har trots det svårt att få arbete eftersom det ofta krävs fullständiga språkkunskaper. Det tar lång tid att lära sig finska om man inte talar finska hemma. Då är det också svårt att upprätthålla språkkunskaperna. Jag skulle vilja lära mig mer finska. Det skulle betyda mycket om finländarna talade mer med oss t.ex. på arbetsplatsen och fritiden.

Jag har en underbar arbetskamrat som är lite som en mor för mig. Hon tar hand om mig och är viktig för mig. Jag är tacksam mot henne. I hennes sällskap känner jag mig inte som en moldavier utan som en människa. Vi är människor, inte nationaliteter.

Jag har många ryska vänner och jag talar flytande ryska. Det faktum att jag ännu inte talar bra finska gör mig till invandrare. Annars är jag en vanlig människa, precis likadan som finländarna.

Finländarna talar inte mycket. De talar bara om de har något att säga. Det finns ett talesätt som säger att den som talar mycket är klok. Här säger man att den som tiger är klok. I Finland är det också viktigare vad man har mellan öronen än hur man ser ut.

Finland är ett mångkulturellt och fritt land. Här utförs arbetena ordentligt, lagen fungerar och människorna följer den. Det är verkligen en bra sak. Jag kom till Finland för att göra bra saker.

När jag sitter i en buss tänker jag att jag är den enda utlänningen, trots att det inte nödvändigtvis stämmer. Det syns inte alltid utanpå människorna vem som flyttat hit från ett annat land.

I början var jag rädd för att komma till Finland. Jag var rädd för att mina språkkunskaper inte är tillräckligt goda. Sedan förstod jag att man inte behöver vara rädd för människor bara för att man inte kan språket. Förr var jag också rädd för att resa överhuvudtaget. Nu har jag insett att man kan resa till exempel med en ordbok. I det avseendet har jag blivit modigare.


Fotograferingsplats
Mötesplatsen i Glaspalatset, Helsingfors

Glaspalatset är viktigt för mig, för där kan man samtidigt dricka kaffe, träffa vänner och använda internet.