Synnyin Keski-Venäjällä pienessä tataarikylässä. Isäni on tšuvassi ja äitini on mordvalainen, mutta puhuin vanhempien kanssa vain venäjää. Muistan vain, että isäni puhui isoäitini kanssa tsuvassin kielellä ja jotkin sanat muistuttivat suomen sanoja.

Olen muuttanut elämässäni paljon, ja myös muuttunut sen myötä, mutta pidän edelleen yhteyttä Keski-Venäjälle. Koulun jälkeen opiskelin Kazanin Valtion Yliopistossa, jossa myös Lenin aikoinaan opiskeli. Sitten muutin Pietariin, silloiseen Leningradiin. Asuin siellä 20 vuotta, menin naimisiin ja siellä aloin myös opiskella suomea.

Olin ensin töissä Pietarin Suomi-keskuksessa. Myöhemmin tein töitä suomalaisen yrittäjä Veli Vennon toimistossa. Hän oli minulle esimerkki Suomen yrittäjistä ja sisusta. Toimistossa tutustuin naiseen, joka puhui hyvin suomea. Silloin sain idean lähteä töihin Suomeen ja olla oman elämäni ”yrittäjä”. Menin työhaastatteluun ja sain työpaikan. Se oli minulle yllätys, enkä ollut varma haluanko lähteä Suomeen. Olen kuitenkin avoin uusille ihmisille, asioille, ja kokemuksille ja ajattelin, että muutto on minulle hyväksi. Aviomieheni Vasily asuu Pietarissa, mutta matkustan aina silloin tällöin hänen luokseen. Joskus välimatka tuntuu vaikealta, mutta toisaalta se vahvistaa suhdettamme. Rakkauden tunne auttaa pärjäämään erossaoloaikana ja opettaa katselemaan kaikkea tapahtuvaa positiivisesti.

Erityisesti ensimmäinen vuosi Suomessa oli vaikeaa aikaa ja silloin koin olevani maahanmuuttaja. Opiskelin toimitilahuoltajaksi aikuiskoulutuskeskus Edupolissa, jossa hyvät opettajat esittelivät myös Suomen kulttuuria ja antoivat tietoa työlainsäännöstä. Kävin myös monta suomen kielen kurssia. Suomalaiset työkaverini Armi ja Eija auttoivat paljon. Nyt on helpompaa, enää ei tunnu siltä, että olisin maahanmuuttaja. Kukaan ei voi ulkonäköni perusteella tietää, mistä olen. Mielestäni esim. inkeriläiset ovat maahanmuuttajia, koska heille tehdään kotoutumissuunnitelma, kun he tulevat tänne. Minulle sana maahanmuuttaja tarkoittaa jollain tavalla normaalielämän ulkopuolella olemista. Minä käyn töissä ja olen ihan tavallinen ihminen.

Työpaikallani ihmiset tietävät, että olen Venäjältä, ja he puhuvat minulle selkosuomea. Minusta se on vähän huono juttu, koska silloin en opi ymmärtämään nopeasti puhuttua suomea ja puhekieltä. Jotkut säännöt ja sopimukset ovat vaikeita ymmärtää, kun suomen kieli ei ole täydellinen. Suomen kielen oppimisen kannalta on harmi, että täällä puhutaan niin vähän. Haluaisin kuulla paljon suomea ja oppia puhumaan paremmin.

Olen täällä esimerkkinä venäläisistä. Jos teen jotain, ihmiset olettavat, että kaikki venäläiset toimivat niin. Siinä mielessä en ole täysin vapaa ja se on välillä raskasta. Töissä ihmiset kertovat joskus, mitä uutisia he ovat lukeneet Venäjältä. He olettavat, että tiedän kaiken, mitä Venäjällä tapahtuu, vaikka seuraan lähinnä Suomen tapahtumia ja suomalaista mediaa. Täällä monet ihmiset ovat sanoneet, että olen söpö. Venäjällä ei sanota niin. Siellä on tärkeämpää, että on pukeutunut hyvin, laittanut tukkansa kauniisti ja meikannut. Täällä luonnonkauneus on tärkeämpää.

Meille venäläiselle viisumiasiat ovat työläitä. Tarvitsemme Suomeen oleskeluluvan, joka on sidottu työlupaan. Jos joku halua vaihtaa ammattia, hänen pitää hakea uusi oleskelulupa.

En koe, että olisin erityisesti muuttunut Suomeen muuttamisen seurauksena. Ajattelen, että ihminen muuttuu joka tapauksessa koko ajan iän ja uusien kokemusten myötä. Haluan olla uusi ihminen joka päivä, vaikka jotain vanhaa pysyykin aina mukana.


Kuvauspaikka
Hotelli Torni, Helsinki

Hotelli Torni sijaitsee Helsingin ydinkeskustassa ja on kaupungin ainoa pilvenpiirtäjä. Sieltä voin ihailla kaupungin nähtävyyksiä. Hotellin asiakkaita ovat olleet Suomen marsalkka Mannerheim ja venäläinen oopperalaulaja Fedor Shaljapin. Tornissa tunnen olevani osa historiaa.

---

I was born in Central Russia in a small Tatar village. My father is a Chuvash and my mother is Mordovian, but I spoke only Russian with my parents. I remember only that my father spoke to my grandmother in the Chuvash language, and some of the words were similar to Finnish.

I have moved a lot in my life and changed as a result too. Nevertheless, I do remain in touch with Central Russia. After school I studied at the Kazan State University, where Lenin once studied too. I then moved to St Petersburg – Leningrad at that time. I lived in St Petersburg for 20 years, married and also began to study Finnish there.

I was first employed at the St Petersburg Finland Centre. Later, I worked in the office of a Finnish entrepreneur, Veli Vento. For me, he was an example of Finnish entrepreneurs and perseverance. In the office I met a woman who spoke Finnish well. I then got the idea to go to work in Finland and be the “entrepreneur” of my life. I went to an interview and got the job. It was a surprise for me, and I wasn’t sure whether I wanted to go to Finland. I’m open to new people, things and experiences, though, and I thought that the move would be good for me. My husband, Vasily, lives in St Petersburg, but I travel every now and then to see him. Sometimes the separation feels difficult but, on the other hand, it strengthens our relationship. The feeling of love helps me to cope while we are apart and teaches me to view everything that happens positively.

In particular, the first year in Finland was a difficult time and it was then that I felt like an immigrant. I studied property maintenance at the Edupoli adult education centre, where excellent teachers also acquainted us with Finnish culture and gave us information about labour legislation. I also took several Finnish courses. My Finnish colleagues, Armi and Eija, helped a lot. It’s easier now; I no longer feel like an immigrant. Based on my appearance, no one can tell where I’m from. In my opinion Ingrians, for example, are immigrants because an integration plan is made for them when they come to Finland. For me, the word immigrant means being outside normal life in some way. I go to work and I’m a completely ordinary person.

At my place of work people know that I’m from Russia, and they talk to me in simplified Finnish. I think it’s rather a bad idea, as I don’t then learn to understand rapidly-spoken Finnish and colloquial language. Some regulations and contracts are difficult to understand, as my command of the language isn’t perfect. From the perspective of learning Finnish, it’s a pity that people speak so little here. I’d like to hear a lot of Finnish and learn to speak better.

I serve as an example of Russians here. If I do something, people assume that all Russians act in that way. In this respect I’m not entirely free, and occasionally it’s hard. At work, people sometimes tell me what news they have read about Russia. They assume that I know everything that is happening in Russia, although I mainly follow events in Finland and the Finnish media. Many people here have said that I’m cute. People don’t say that in Russia. There, it’s more important that you are dressed well, have done your hair nicely and are wearing make-up. Here, natural beauty is more important.

For we Russians visa issues are difficult. We need a Finnish residence permit which is tied to a work permit. If someone wants to change occupation, he or she has to apply for a new residence permit.

I don’t feel that I have changed particularly as a result of moving to Finland. I think that people change anyway all the time with age and new experiences. I want to be a new person every day, even though some aspect of the past always remains with me.


Photo location
Hotel Torni, Helsinki

Hotel Torni is located in the heart of Helsinki and is the only skyscraper in the town. From there, I can admire the city sights. The hotel’s clients have included Finland’s Marshal Mannerheim and the Russian opera singer Fedor Chaliapin. At Hotel Torni I feel I’m part of history.

---

Jag föddes i mellersta Ryssland i en liten tatarby. Min far är tjuvasj och min mor mordvinier, men jag talade endast ryska med mina föräldrar. Jag minns bara att min far talade tjuvasjiska med min farmor och att några av orden påminde om finska.

Under mitt liv har jag flyttat mycket och också förändrats genom det, men jag har fortfarande kontakter till mellersta Ryssland. Efter skolan studerade jag vid det statliga universitetet i Kazan där också Lenin i tiderna studerade. Sedan flyttade jag till S:t Petersburg, dåvarande Leningrad. Där bodde jag 20 år, gifte mig och där började jag också studera finska.

Jag arbetade först vid Finland-centret i S:t Petersburg. Senare arbetade jag på kontoret hos den finländska företagaren Veli Vento, som för mig representerade de finska företagarna och den finska sisun. På kontoret blev jag bekant med en kvinna som talade en bra finska. Då fick jag idén att fara till Finland för att arbeta och vara mitt eget livs ”företagare”. Jag gick på en arbetsintervju och blev anställd vilket var en överraskning för mig och jag var osäker på om jag ville fara till Finland. Jag är emellertid öppen för nya människor, saker och upplevelser och tänkte att det är nyttigt för mig att flytta. Min make Vasilij bor i S:t Petersburg och jag reser nu som då till honom. Ibland känns det å ena sidan svårt med avståndet, å andra sidan stärker det också vårt förhållande. Kärleken hjälper mig att klara mig under den tid vi inte är tillsammans och den lär mig att se positivt på allt som händer.

Speciellt det första året i Finland var en svår tid och då upplevde jag att jag var en invandrare. Jag utbildade mig till lokalvårdare i vuxenutbildningscentret Edupoli där några utmärkta lärare också berättade om den finländska kulturen och gav information om arbetslagstiftningen. Jag deltog också i flera kurser i finska språket. Mina finska arbetskamrater Armi och Eija hjälpte mig mycket. Nu är det lättare, jag känner mig inte längre som en invandrare. Ingen kan veta vem jag är på basis av mitt utseende. Jag tycker att t.ex. ingermanländarna är invandrare eftersom man för dem uppgör en integrationsplan när de kommer hit. För mig betyder ordet invandrare att man på något sätt är utanför det normala livet. Jag arbetar och är en helt vanlig människa.

På min arbetsplats vet människorna att jag är från Ryssland och de talar en lättförstådd finska med mig. Jag tycker inte att det är så bra eftersom jag då inte lär mig att förstå snabbt talad finska och talspråk. Det är svårt att förstå vissa regler och avtal när jag inte kan finska perfekt. Med tanke på språkinlärningen är det synd att folk talar så lite. Jag skulle vilja höra mycket finska och lära mig att tala bättre.

Jag representerar ryssarna här. Om jag gör något antar människorna att alla ryssar handlar på det sättet. I det avseendet är jag inte fri och det är tungt ibland. På jobbet berättar människorna ibland vilka nyheter de läst om Ryssland. De antar att jag vet allt om det som händer i Ryssland fastän jag främst följer med händelserna i Finland och de finländska medierna. Många människor har sagt åt mig att jag är söt. I Ryssland säger man inte så. Där är det viktigare att man är välklädd, välkammad och sminkad. Här är naturlig skönhet viktigare.

För oss ryssar är visumärendena besvärliga. I Finland krävs ett uppehållstillstånd som är förknippat med ett arbetstillstånd. Om man vill byta yrke måste man ansöka om ett nytt uppehållstillstånd.

Jag upplever inte att jag förändrats så mycket till följd av att jag flyttat till Finland. Jag anser att människan i alla fall förändras hela tiden p.g.a. ålder och nya upplevelser. Jag vill vara en ny människa varje dag, även om något gammalt alltid finns med.


Fotograferingsplats
Hotell Torni, Helsingfors

Hotell Torni ligger i Helsingfors stadskärna och är den enda skyskrapan i stan. Därifrån kan jag beundra stadens sevärdheter. Hotellet har gästats av Finlands marskalk Mannerheim och den ryska operasångaren Fjodor Sjaljapin. I Torni känner jag att jag är en del av historien.