Olen ulkomaalainen ja venäläinen. Joskus kun kielitaitoni ei riitä, otan elekielen avuksi. Melkein kaikki suomalaiset haluavat auttaa tai ymmärtää minua. Se tuntuu mukavalta. Venäjällä monet kysyvät, haluanko palata takaisin, koska olen kertonut, että minulla on kiire ja joskus vaikeuksia Suomessa. Vastaan kuitenkin aina, että en halua. Minulla on täällä töitä. Miinuspuoli on se, että harvojen venäjänkielisten joukosta on vaikea löytää hyviä ystäviä.

Minulla on hyvä itsetunto. Olen itsenäinen, itsepäinen ja itsevarma. Yritän aina eteenpäin, vaikka pienenpienin askelin. Olen saanut lisää itsevarmuutta Suomeen muuton seurauksena. Olen ollut onnekas, kun sain työpaikan maalarina rakennusalalla. Se merkitsee minulle paljon. Yritän tehdä töitä hyvin ja ammattitaitoisesti ja kehittää osaamistani. Opiskelen työn ohessa iltakurssilla maalarin ammattitutkintoa. Se on hankalaa kielen vuoksi, mutta en halua erityiskohtelua. Teen paljon kielivirheitä, mutta hoidan asiani silti aina itse ja pärjään kyllä. Olen 41-vuotias ja sain juuri ajokortin. Olen ylpeä siitä! Venäjällä olin pankissa töissä. Olen iloinen, että uskalsin vaihtaa ammattia. Maalarintyön vastapainoksi käyn jumpassa.

Työmailla kysellään välillä, mistä maasta ja milloin olen tullut Suomeen, mutta ei heti. Ensimmäisen kuukauden suomalaiset ovat vain hiljaa, katsovat ja sanovat joskus “hyvää huomenta”. Ymmärrän sen. Ajan myötä heistä tulee tuttavallisempia. Työkaverini auttavat minua painavien maalipurkkien kanssa ja yrittävät jutella, vaikka se on vaikeaa. Ymmärrän suomea kuitenkin päivä päivältä enemmän. Työpaikallani on enemmän miehiä kuin naisia. Miehet kysyivät loppuvuodesta osallistunko pikkujouluristeilylle. Ja minähän osallistuin!

Olen nainen, ja se on tärkeä osa minua. Tykkään vaatteista ja miesten huomiosta. Laitan joka aamu vähän meikkiä, vaikka olen töissä välillä päästä varpaisiin lian ja pölyn peitossa. Myös viihtyisä asuminen on minulle tärkeää. Tykkään, kun koti on siisti, kodikas ja siellä on riittävästi tekniikkaa. Lepään kotona. Pidän kukista ja minulla on kotona paljon viherkasveja.

Minusta tuntuu, että venäläisyyteni näkyy ulospäin, vaikka esimerkiksi kaikki vaatteeni on ostettu Suomesta. Käydessäni kaupoissa olen hiljaa, jos vastaan tulee muita venäläisiä. Siitä huolimatta joku heistä alkaa puhua minulle venäjää. Se on ihmeellistä. Voi olla, että olen venäläisen näköinen, mutta silti mietin, onko otsaani tatuoitu ”venäläinen”. En ole aina ylpeä venäläisyydestäni. Sitä on vaikea selittää, koska se on niin monipuolinen asia. Mitä pidempään olen asunut täällä, sitä paremmin ymmärrän suomalaista kulttuuria. Tuntuu, että se on minulle läheinen. Täällä ei tarvitse jakaa kaikille omia asioitaan ja pieniä ongelmiaan. Jos kuitenkin on kriisitilanne, on mahdollisuus saada apua. Nämä ovat mielestäni erittäin hyviä asioita. Venäläisyydessä on myös positiivisia puolia. Venäläinen kulttuuriperintö näkyy esim. monien helsinkiläisten rakennusten arkkitehtuurissa.

Koska minulla ei ole suomen kansalaisuutta, en pääse remonttihommiin esim. presidentinlinnaan, eikä minusta voi tulla johtajaa puutteellisen kielitaitoni vuoksi. Ymmärrän sen, eikä se ole tärkeää minulle. Tärkeintä on, että pomoni tietää millainen olen ja mitä osaan ja että hän arvostaa minua. Riippuu usein päivästä ja säästä, mitä ajattelen. Pimeänä aikana on masentava olo ja pessimistisiä ajatuksia. Kesällä kun linnut laulavat ja aurinko paistaa, koko elämä näyttää aika hyvältä!


Kuvauspaikka
Työpaikka, rakennustyömaa Helsingissä

Olen töissä kahdeksan tuntia päivässä, viisi päivää viikossa. Se on iso osa elämääni.

---

I’m foreign and Russian. Sometimes when my Finnish isn’t good enough I resort to gestures. Almost every Finn wants to help or understand me. That feels nice. In Russia many people ask if I’d like to come back because I have told them that I’m busy and sometimes have problems in Finland, but I always answer that I wouldn’t. I have got work here. The negative side is that it’s difficult to find good friends among the few Russian speakers there are here.

I have a high self-esteem. I’m independent, stubborn and self-assured. I always try to move ahead, no matter how small the steps. I have become more self-assured since I moved to Finland. I was lucky to get a job as a painter in the construction sector. That means a lot to me. I try to do my work well and professionally and develop my competence. As well as working, I’m doing an evening course to take the Further Qualification for Painters. It’s difficult because of the language, but I don’t want any special treatment. I make lots of mistakes in Finnish, but I still always take care of my things and I can manage. I’m 41 and I just got my driving licence. That’s something I’m really proud of! In Russia I used to work in a bank. I’m glad I had the courage to take up a new occupation. To counterbalance my work as a painter I go to a fitness class.

On the sites I work people sometimes ask where I’m from and when I moved to Finland, but not right away. For the first month Finns just stay silent, look at you and give you the occasional “good morning”. I can understand that. When time passes they open up. My workmates help me with heavy tubs of paint and try and have a chat with me although it’s difficult. But I understand Finnish better and better every day. There are more men than women where I work. Towards the end of the year the men asked me if I’d join them on their Christmas party cruise. And I did!

I’m a woman and that’s an important part of me. I like nice clothes and men’s attention. I put on a bit of makeup every morning although I sometimes get covered with dirt and dust from head to toe at work. A pleasant home is also important for me. I like it when my home is tidy and cosy and has enough technology. At home I rest. I like flowers and I have a lot of plants.

I think people can spot that I’m Russian although I have bought most of my clothes in Finland. In the shops I stay silent if I come across other Russians. And still some of them will start speaking Russian to me. That’s amazing. It may be that I look Russian but I still wonder if I have the word ‘Russian’ tattooed on my forehead. I cannot say I’m always proud of being Russian. It’s hard to explain because it’s such a complex issue. The longer I live here the better I understand the Finnish culture. It feels close to me. Over here you don’t have to share your private things and little problems with everyone. But if you have a crisis, you will get help. In my opinion these are excellent things. There are also positive sides in being Russian. The Russian cultural heritage is visible in many things such as the architecture of many buildings in Helsinki.

Because I’m not Finnish citizen I’m not allowed to do renovation jobs in places such as the Presidential Palace and I cannot become a manager because of my poor language skills. I understand this and it’s not important for me. The main thing is that my boss knows what I’m like and what I can do and appreciates me. What I’m thinking often depends on the day and the weather. During the dark seasons I feel depressed and have pessimistic thoughts. In the summer when the birds are singing and the sun is shining life on the whole feels pretty good!


Photo location
My workplace, a construction site in Helsinki

I work eight hours a day, five days a week. It’s a big part of my life.

---

Jag är utlänning och ryska. Ibland när mina språkkunskaper inte räcker till, tar jag till teckenspråket. De flesta finländare vill hjälpa eller förstå mig. Det känns trevligt. I Ryssland frågar många om jag vill återvända eftersom jag har berättat att jag har det jäktigt och ibland svårt i Finland. Jag svarar ändå alltid att jag inte vill det. Jag har ett arbete här. Det negativa är att det är svårt att hitta goda vänner bland de få ryskspråkiga.

Jag har god självkänsla. Jag är självständig, envis och självsäker. Jag strävar alltid framåt även om det sker med mycket små steg. Min självsäkerhet har ökat efter det att jag flyttade till Finland. Jag har haft tur eftersom jag fick ett jobb som målare i byggbranschen. Det betyder mycket för mig. Jag försöker utföra mina arbetsuppgifter väl och professionellt och utveckla min kompetens. Vid sidan av arbetet studerar jag på kvällskurs för yrkesexamen för målare. Det är besvärligt på grund av språket, men jag vill inte bli specialbehandlad. Jag gör många språkfel, men jag sköter trots det alla mina ärenden själv och jag klarar mig nog. Jag är 41 år och fick nyligen körkort. Jag är stolt över det! I Ryssland arbetade jag på en bank. Jag är glad att jag vågade byta yrke. Som motvikt till målararbetet går jag på gymnastik.

På byggena frågar man ibland av mig från vilket land jag kommer och när jag kommit till Finland. Det här gjorde man inte genast i början. Under den första månaden är finländarna bara tysta, tittar och säger ibland “god morgon”. Jag förstår det. Med tiden blir de mer familjära. Mina arbetskamrater hjälper mig med tunga målburkar och försöker prata, trots att det är svårt. För var dag som går förstår jag finska allt bättre. På min arbetsplats finns det fler män än kvinnor. I slutet av året frågade männen om jag ville delta i lillajulskryssningen. Och naturligtvis gjorde jag det!

Jag är kvinna, och det är en viktig del av mig. Jag gillar kläder och männens uppmärksamhet. Varje morgon sminkar jag mig lite trots att jag ibland på jobbet är täckt av smuts och damm från topp till tå. Ett trivsamt boende är också viktigt för mig. Jag gillar att ha städat och hemtrevligt och tillräckligt med tekniska apparater hemma. I mitt hem vilar jag mig. Jag tycker om blommor och hemma har jag många grönväxter.

Jag har en känsla av att min ryska bakgrund syns utåt, trots att till exempel alla mina kläder är köpta i Finland. När jag går i butiker är jag tyst om jag möter andra ryssar. Trots det kan någon av dem börja tala ryska till mig. Det är märkvärdigt. Det kan hända att jag ser rysk ut, men det känns som om jag har en tatuering i min panna där det står ”rysk”. Jag kan inte säga att jag alltid är stolt över min ryska nationalitet. Det är svårt att förklara eftersom det är en mycket mångfacetterad fråga. Ju längre jag bott här, desto bättre förstår jag den finländska kulturen. Den känns nära för mig. Här behöver man inte dela sina egna angelägenheter och små problem med andra. Men om man har en krissituation, är det möjligt att få hjälp. Detta är något som jag uppskattar mycket. Det finns också positiva sidor i det ryska, det ryska kulturarvet syns t.ex. i många byggnaders arkitektur i Helsingfors.

Eftersom jag inte har finskt medborgarskap, kan jag inte delta i renoveringsarbeten t.ex. i presidentens slott, och jag kan inte bli chef på grund av mina bristfälliga språkkunskaper. Jag förstår det och det är inte viktigt för mig. Det viktigaste är att min chef vet hurdan jag är och vad jag kan och uppskattar mig. Det beror ofta på dagen och vädret hur jag tänker. Under den mörka tiden känner jag mig deprimerad och har pessimistiska tankar. På sommaren när fåglarna sjunger och solen skiner, ter sig livet i sin helhet ganska bra!


Fotograferingsplats
Arbetsplatsen, bygge i Helsingfors

Jag är på arbetet åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan. Det är en stor del av mitt liv.