Sören: Tulin Suomeen ”osa-aikaisena maahanmuuttajana”, alun perin viideksi vuodeksi. Oleskeluni päätarkoitus oli suorittaa opintoni loppuun ja lähteä, joten tunnetasolla en koskaan oikein kiinnittynyt Suomeen. Sopeutuminen suomalaiseen kulttuuriin on myös ollut melko vaikeaa. Työkollegatkaan eivät kutsu kuin harvoin mukaan yhteisiin aktiviteetteihin. Lisäksi en ole koskaan vaivautunut opettelemaan kieltä, mikä ei tosiaankaan ole auttanut asiaa. Mutta usein tunnen oloni mukavammaksi, kun en tiedä, mistä ihmiset puhuvat. Sillä tavoin minun on helpompi keskittyä opintoihini. Minulle Suomessa asuminen on vähän kuin asuisi saaressa tietyssä tarkoituksessa, mutta ei tutustu saareen ja sen omiin asukkaisiin. Identiteettini ei ole kansallinen. Sillä ei ole merkitystä, mistä maasta olen kotoisin. Voisin löytää oman paikkani monessakin eri maassa.

Ute: Minulle kieli on ongelma. Pidän itseäni väliaikaisena maahanmuuttajana, koska yritin integroitua. Se ei ole toiminut ja useimmiten vietän vapaa-aikani muiden ulkomaisten ystävien kanssa. Yritin oppia suomea, mutta en koskaan onnistunut riittävän hyvin voidakseni keskustella kunnolla. Olen tuntenut itseni usein ulkopuoliseksi, kun ihmiset puhuvat yliopistolla suomea. En määrittelisi itseäni tyypilliseksi saksalaiseksi. Vain harvoin määrittelen itseäni kansallisuuden perusteella. Jos teen niin, pidän itseäni ihmisenä, joka on kasvanut Itä-Saksassa. Henkilö itsessään on tärkeämpi kuin hänen alkuperänsä. Määrittelisin itseni mieluummin ihmiseksi, naiseksi, eurooppalaiseksi tai insinööriksi.

Ute & Sören: Olemme oppineet paljon Suomessa olomme aikana – enimmäkseen itsestämme. Näkemyksemme on luultavasti myös avartunut. Näemme myös Saksan eri tavalla kaikkien näiden vuosien jälkeen. Pidämme siitä enemmän, arvostelemme sitä lempeämmin ja tajuamme, ettei Saksa loppujen lopuksi olekaan niin huono maa asua.

Ute & Sören: Ihmisillä on usein sellaisia stereotypioita Saksasta kuin jalkapallo, hapankaali tai täsmällisyys. Me emme ole kovin täsmällisiä, emmekä pidä erityisemmin jalkapallosta, oluesta tai hapankaalista. Joskus, joskin hyvin harvoin, kuulemme typeriä kommentteja liittyen Saksan historiaan. Saksalainen identiteettimme tuntuu luonnollisesti voimakkaampana silloin, kun joku arvostelee Saksaa typerällä tai ahdasmielisellä tavalla.

Ute: Samaten, jos joku haluaa tietää jotakin Saksasta, olen iloinen voidessani antaa ensi käden tietoa. Nyt voin myös kuvitella ilman muuta puolustavani tai ainakin puhuvani positiivisesti Suomesta ikään kuin se olisi kotimaani, vaikka en oikeastaan tunne oloani täällä kotoisaksi. Kun muutamme pois, kaipaamme varmasti monia asioita Suomesta.

Ute & Sören: Hierarkian puuttuminen on yksi parhaista asioista Suomessa, sillä sinua arvioidaan yrittämisesi ja saavutustesi mukaan eikä tittelisi perusteella. Toisaalta ihmisten sulkeutuneisuus on ollut meille ongelmallista.

Ute: Erityisesti suomalaiset, jotka ovat olleet ulkomailla pidemmän aikaa, ymmärtävät tilanteemme eivätkä arvostele meitä ulkomaalaisina vaan yksilöinä. Useimmat suomalaiset muuttuvat ujoiksi tai ärtyneiksi huomatessaan, ettemme ole suomalaisia. Ensimmäinen kysymys, jonka kuulemme, on: ”Mitä teette täällä Suomessa – miksi Suomi?” Ja äskettäin muutamat entiset kollegani ihmettelivät suunnitelmiani palata takaisin Saksaan. He olivat jotenkin ärsyyntyneitä, kun selitin, etten tunne olevani kotonani Suomessa, vaikka olen asunut täällä jo pitkään. Saattaa myös olla totta, että aina, kun lähtee jostakin, jättää sinne pienen osan itsestään. Mietin, kuinka me koemme identiteettimme sen jälkeen, kun olemme muuttaneet pois Suomesta. Olen varma, että Suomesta on tullut pieni osa identiteettiämme – tulevaisuus näyttää, missä määrin näin on.


Kuvauspaikka
Teknillinen korkeakoulu, Yhdyskunta- ja ympäristötekniikan laitos, Espoo

Teknillisen korkeakoulun yhdyskunta- ja ympäristötekniikan laitos on meille erityisen tärkeä. Tapasimme siellä ensimmäisen kerran, kättelimme emmekä vielä tienneet, että meistä tulisi lopulta aviopari.

---

Sören: I came to Finland as a “part-time immigrant”, initially for five years. The main purpose of my stay was to finish my studies and leave, so I never got emotionally very connected to Finland. Integration into the Finnish culture has also been pretty tough. Even colleagues from work rarely invite me to joint activities. Additionally, I never bothered to learn the language, which hasn’t really helped. But I often feel more comfortable without knowing what people are talking about. It’s easier to concentrate on my studies that way. For me living in Finland is a bit like living on a island with a specific purpose, but not exploring the island and its natives. My identity is not a national one. It doesn’t matter which country I come from. I could find my place among many geographical locations.

Ute: For me the language is a problem. I see myself as a temporary immigrant since I tried to integrate. That hasn’t worked out and I mostly spend my spare time with other foreign friends. I tried to learn Finnish but I never succeeded well enough for a proper conversation. I often felt like an outsider when people at the university spoke in Finnish. I would not define myself as a typical German. I seldom define myself in terms of nationality. If I do, I see myself as someone who grew up in East Germany. The person itself is more important than his/her origin. I’d rather define myself as a human, a woman, a European or an engineer.

Ute & Sören: We have learned a lot during our stay in Finland – mostly about ourselves. Our horizon has probably become wider as well. We also see Germany differently after all these years. We like it more, judge it milder and realise that Germany isn’t such a bad country to live in after all.

Ute & Sören: People often have stereotypes about Germany, such as football, sauerkraut or punctuality. We are not that punctual, nor do we like football, beer or sauerkraut very much. Sometimes, though very seldom, we have heard stupid comments relating to German history. Naturally our German identity feels stronger when someone judges Germany in a stupid or narrow-minded way.

Ute: Similarly, when someone wants to know something about Germany I’m glad to be able to give first-hand information. Now I can also imagine readily defending or at least talking positively about Finland as if it was my home country, even though I don’t really feel at home here. When we move away for sure we will miss several things from Finland.

Ute & Sören: Lack of hierarchy is one of the best things in Finland, as you are judged based on your effort and achievements and not based on your title. On the other hand, people being so introverted has been problematic for us.

Ute: Especially Finns who have been abroad for a longer time understand our situation and don’t judge us as foreigners but as individuals. Most Finns get shy or irritated when they notice that we are not Finnish. The first question we very often hear is: “What are you doing here in Finland – why Finland?” And lately some of my former colleagues wondered about my plans of going back to Germany. They were somehow irritated when I explained that I don’t feel at home in Finland even though I have lived here for so long now. It might also be true that every time one leaves a place he or she leaves some little personal part behind. I wonder how we will feel about our identity after we have moved away from Finland. I’m sure that Finland has become a little part of our identity - the future will show to what extent.


Photo location
Helsinki University of Technology, Department of Civil and Environmental Engineering, Espoo

The Department of Civil and Environmental Engineering at the Helsinki University of Technology is of special importance for us. We met there for the first time, shook hands and didn’t know yet that we would be a married couple one day.

---

Sören: Jag kom till Finland som “halvtidsinvandrare”, först för fem år. Huvudsyftet med min vistelse var att avsluta mina studier och sedan åka, så jag blev aldrig särskilt känslomässigt knuten till Finland. Det har också varit rätt svårt att integreras i det finska samhället. Inte ens arbetskolleger ber mig att delta i aktiviteter särskilt ofta. Dessutom har jag aldrig brytt mig om att lära mig språket, vilket inte direkt har hjälpt. Jag känner mig ofta mer bekväm med att inte veta vad människor pratar om. Det är enklare att fokusera på mina studier då. Att bo i Finland är för mig lite som att bo med ett särskilt syfte på en ö, men utan att utforska ön och dess ursprungliga invånare. Min identitet hör inte ihop med nationalitet. Det har ingen betydelse vilket land jag kommer ifrån. Jag kan hitta min plats på många geografiska platser.

Ute: För mig är språket ett problem. Jag ser mig själv som en tillfällig invandrare eftersom jag försökt att integrera mig. Det har inte lyckats och för det mesta tillbringar jag min fritid med andra utländska vänner. Jag försökte lära mig finska men jag lyckades aldrig lära mig språket tillräckligt bra för en ledig konversation. Jag kände mig ofta som en utomstående när människor på universitetet talade finska. Jag skulle inte definiera mig själv som en typisk tysk och sällan efter nationalitet. Om jag gör det, ser jag mig som en person som växte upp i Östtyskland. Personen i sig är viktigare än hans eller hennes ursprung. Jag definierar mig hellre som människa, kvinna, europé eller ingenjör.

Ute & Sören: Vi har lärt oss mycket under vår vistelse i Finland – mest om oss själva. Vi har antagligen också vidgat våra vyer. Vi ser också annorlunda på Tyskland efter alla dessa år här. Vi tycker bättre om det, dömer det mildare och inser att Tyskland trots allt inte är ett så dåligt land att bo i.

Ute & Sören: Ofta har människor en stereotyp uppfattning om Tyskland, som t.ex. fotboll, surkål eller punktlighet. Vi är inte särskilt punktliga, vi gillar inte heller fotboll, öl eller surkål särskilt mycket. Ibland, men mycket sällan, har vi hört dumma kommentarer relaterade till tysk historia. Naturligtvis känns vår tyska identitet starkare när någon dömer Tyskland på ett dumt och trångsynt sätt.

Ute: När någon vill veta något om Tyskland är jag glad att kunna ge förstahandsinformation. Nu kan jag även föreställa mig att genast försvara eller åtminstone prata väl om Finland som om det vore mitt hemland, även om jag inte riktigt känner mig hemma här. När vi flyttar kommer vi säkert att sakna flera saker från Finland.

Ute & Sören: Avsaknaden av hierarki är något av det bästa med Finland eftersom du bedöms utifrån din insats och ditt resultat och inte utifrån din titel. Människors inbundenhet har dessvärre varit ett problem för oss.

Ute: Särskilt finländare som varit utomlands under en längre tid förstår vår situation och ser oss inte som utlänningar, utan som individer. De flesta finländare blir blyga eller irriterade när de upptäcker att vi inte är finnar. Den första frågan vi ofta hör är: ”Vad gör ni i Finland – varför Finland?” Och på senare tid har några av mina tidigare kolleger undrat över mina planer på att återvända till Tyskland. De blev på något sätt irriterade när jag förklarade att jag inte känner mig hemma i Finland, även om jag har bott här så länge nu. Det kan också vara sant att varje gång någon lämnar en plats, lämnar han eller hon en liten personlig del kvar. Jag undrar hur vi kommer att känna gällande vår identitet efter att vi har flyttat från Finland. Jag är säker på att Finland har blivit en liten del av vår identitet – framtiden kommer att utvisa i vilken utsträckning.


Fotograferingsplats
Tekniska högskolan i Helsingfors, Institutionen för samhälls- och miljöteknik, Esbo

Institutionen för samhälls- och miljöteknik vid Tekniska högskolan i Helsingfors är särskilt viktig för oss. Vi träffades där första gången, skakade hand och visste inte då att vi en dag skulle gifta oss.